PEDALTRAMPAREN

Man kan ju läsa mkt om hur man ska ta hand om kroppen, äta rätt och sova bra mmm. Men varför inte testa att vara elak mot kroppen, Tukta den lite hårdare än vanligt.. Är av åsikten att kroppen måste lära sig veta hut, och ju hårdare man är ju hårdare blir den. Om man efter varje träningspass äter perfekt, stoppar om den i kroppsstrumpa och nynnar den till sömns blir den ju ett bortskämt litet as!! Den måste lära sig att ta hand om sig själv, så var lite elaka mot er själva ibland. Fast självklart ska man inte vara det hela tiden, så det är ju som med allt annat att man måste variera sig. Ibland ta hand om sig själv och ibland vara lite elak mot sin egen kropp..

Är ju som ni kanske läst i några inlägg rätt jäkla sugen på en racerhoj, har sneglat med lystna blickar på en Reacto.. Men har börjat tänka om lite, med tanke på hur vägarna ser ut här uppe vore ju en Merida Race bättre. Sen kanske den är betydligt snällare mot min stela kropp också, och sitter man bra cyklar man snabbare! Men det har inget att göra med att jag blir äldre, är ju bara 25 än;-) Så med denna skulle jag ju kunna leka vårklassiker här uppe hela sommaren:-) Fast hur jag skulle ha tid till det vet jag inte... Kanske smartare att bara sula om Crossen och köra med den, problemet där blir att skivbromsar inte är tillåtna om man skulle vilja köra nån tävling. Så kanske får man vänta med lvg tävlingar tills dom tillåter riktiga bromsar:-)

..som jag vill uppnå under 2014. # Inte bryta nått ben i min kropp, har tyvärr blivit lite rädd för att skada mig igen.. # Få några fler människor att inse hur bra/roligt det är med cykel. # Vara en bra förebild för mina barn och andra ungdomar. # Ska ha mitt snabbaste år på cykeln. # Bli bättre på att tävla, inklusive både förberedelser och alla detaljer kring tävlingarna. # Vara lite mer social kring tävlingarna, kanske inte timmen innan start dock.. # Vara konkurrensmässig bland elitåkarna.

Obbola IK och dess eldsjälar inom cykelsektionen fortsätter att satsa, nu planeras en stor arena där cyklingen står i fokus. Så jäkla skoj att det satsas på cyklingen här uppe, hoppas verkligen att det blir verklighet. Märks verkligen att det blivit mer drag kring cyklingen sista året, skoj!!

Våren börjar närma sig nu, dom stora vägarna här är nu faktiskt isfria:-) Så hade man haft en lvg hoj hade man kunnat göra premiär med den nu, i skogen är det dock lite svårt än:-( Men hoppet finns där nu iallafall, ser faktiskt ut som jag kommer hinna cykla lite stig innan första tävlingen iår. Det hör ju till ovanligheterna... Man blir dock lätt lite deppig när man ser bilder från skogarna neröver, och hur alla kan träna på där. Men min tid kommer väl... Försöker fokusera på vad jag kan träna på istället för vad som inte går att göra.. Och det finns ju mkt man kan förbättra:-)

Om en månad sitter jag i bilen påväg mot Oslo för att dra igång säsongen, känns som det är både lång och kort tid kvar... En del av mig vill bara dra igång, medans den andra säger att jag inte är redo.. Men blir man någonsin redo?? Jag tror alltid jag kommer stå där på startlinjen och känna att man hade viljat vara ännu mer förbered. För man blir väl aldrig färdig som cyklist?? Men framförallt är jag sugen på att få börja tävla igen, var ju ett tag sen sist nu. Så nu gäller det att börja bygga upp tron på sig själv, så att man inte står och ser ner på sig själv där på startlinjen. Man brukar ju alltid stå där och beundra hur snabba alla andra ser ut, och hur blek och långsam man själv är:-) Men ska försöka att stå där och vara stolt över mi...

För några år sen blev jag biten av en hund ute på ett backpass här i Lycksele, är i en av dom backar jag använder mest. Ägaren bor på toppen av detta berg och är en av få rikskända lyckselebor.. Men igårkväll fick jag lite hämnd, hehehe.. Utevpå mitt distanspass fick jag för mig att kolla isläget upp i denna backe, halvvägs möter jag denna hund.. Det är en rätt liten jaktterrier, med ganska korta ben... Denna gång blev den lite rädd för mig, en stor lampa i mörkret som kommer mot honom. Så han snodde och började springa uppåt, är så ca 1,5 km kvar av backen. Så jag låg och stressade honom resten av backen, kan väl påstå att hunden var rätt sliten i slutet:-) Blev min lilla hämnd;-)