tack å hej

Nu tackar jag för mig här, nu väntar en bunt nya utmaningar. Med lite tur så ses vi ute på tävlingarna under 2014.
Hare bra!!

Ett av dom sista inläggen.. och vilken väg??

Ja detta kommer bli ett av dom sista inläggen på denna blogg, sen ska den få dö ut. Kommer lägga min tid på en blogg för teamet, och framförallt så känner jag att jag är lite less på att blogga. Men nått till inlägg kan komma, beror väl på lite vad som händer i framtiden.

Statusen på mig just nu är annars rätt dålig, tog enormt med energi att kunna genomföra tävlingen i söndags!! Har liksom inget kvar just nu rent mentalt, känns inte roligt att ens tänka cykel. Att fysiskt behöva lida mer nu är inte aktuellt, behöver tid att ladda om tror jag.. Men det brukar gå rätt fort i mitt fall att längtan efter att få cykla kommer tillbaka:-)

Nu över till en annan fråga som känns rätt aktuell.. Hur ska XC-banorna se ut?? Läst rätt mkt om hur bra alla tyckte banorna i Hacksta var, och visst det tyckte jag med. Dom var roliga och lagomt utmanade, MEN jag är lite orolig över vart vi är påväg! Trenden är ju rätt tydlig i Världscupen där det blir mer och mer byggda hinder och väldigt tekniskt utmanade, en annan trend där är också mer och mer skador... Här hemma i sverige ropas det det ju också efter mer tekninska XC banor, och tillfällerna att håna lättåkta långlopp tas snabbt.. Missförstå mig inte nu, för jag gillar tekniska banor och ser det som en utmaning trotts mina bristande kunskaper. Men det är ju jag det, många andra som gillar cykling ser det som ett hinder att vara med... Frågan är ju då om det är den vägen vi vill vandra, med mindre och mindre startfält för ett fåtal entusiaster. Tycker nivån på banorna iår varit helt ok, men börjar vi göra det ännu svårare så blir sporten för svårtilgänglig för den stora skara cyklister som ändå finns. Målet måste ju ändå vara att sporten ska växa eller?? Jag tävlar då hellre med stora startfält och kör på banor som kanske känns lite för lätta än tvärt om. För om vi kan få startfält på 50 pers i varje klass kommer kanske 10 st tycka banan är för lätt medans 40 tycker att den är utmanande. För inte fan är det skoj när det knappt är 10st i varje klass som nu... Detta är ju bara mina tankar och jag är ju inget större geni, men ville ändå uttrycka mina åsikter. För tråkigt nog när jag nu sitter och försöker hitta nya mål och planera nästa år så lutar det mer och mer åt att det blir långlopp för mig 2014, bara för att där är det mkt mer av en folkfest och mer cyklister med!! Är ni fler som delar mina åsikter eller tycker ni att jag är helt fel ute?!

XC-cupen

Ja då var årets Xc-cup över.. avslutande racet var ute i Åkersberga och arrangerades av Täby MTB, en mkt fin tillställning:-) Min egen insatts är jag mkt nöjd med, för 3veckor sen trodde jag att säsongen var över. Men jag lyckades läka ihop snabbt och med en viss norrländsk tjurskalle även ta mig runt tävlingen, en 5e plats var vad jag behövde för att säkra segern i cupen. Det var exakt vad jag gjorde också, men det var en kamp mot smärtan. Körde nog inte direkt mjukt och smidigt, var som ett spett på cykeln och livrädd för att falla. Detta gör ju att man inte kör speciellt snabbt och effektivt, men det fixade sig ändå:-)
Sen var det en bilresa på 80mil hem, kom hem vid 1 tiden.. idag är jag stel i hela ryggen och nacken, känner mig som 90 år. Fast det var det värt!!

Har ju haft en plan att köra några deltävlingar i CX-cupen i höst, just nu känns inte det så roligt. Men ska ge mig nån vecka att läka lite mer, sen får vi se vad som händer. Men kommer inte köra fler tävlingar med smärta utan nu vill jag först bli smärtfri!

Måste även tacka familjen Töjren för fantastisk service och husrum:-)

Watt

Hehe nu kan jag mäta watten på utehojen oxå:-) satte mitt power2Max vevparti på crossen, för att kunna testa. Drog ut igår kväll och drog av 1 Tim på sweetspot ungefär. Var ju bäcksvart ute så kunde inte se watten under tiden jag körde.. Men på 55 min så såg det ut så fick jag ett snitt på 311w och en NP på 322, under 20 min hade jag som bäst ett snitt på 340w. Märkte att jag fick problem att hålla upp watten på hemvägen när jag gick från grusväg och motvind till asfalt och medvind, utväxlingen räckte helt enkelt inte till. Har ju bara en 38 klinga fram, vilket är lite för lite på asfalten i medvind:-)

Ingen power, ingen motivation

Såg igår WC loppet från Hafjell, satan va impad jag blir av de svenska åkarna!! Både sprinten och XC loppen har varit grymma! Men man blir ju också lite deppad när man ser hur lätt dom får allt att se ut, för man inser hur kass man själv är då!!

Senare när sambon kom hem från jobbet drog jag ut och skulle testa köra lite skog, valde ut en enkel bana och tänkte gasa lite för första gången ute sen skadan... Fy satan va kass jag var!! Ingen kraft alls i benen och där det blev lite stökigt fastnade jag hela tiden, fegade pga smärtan så att varje liten knöl blev svår att ta sig över. Sen verkar kroppen har nån funktion att när man hamnar i en situation som kommer göra ont så stänger den ner verksamheten, flera gånger när jag skulle ta mig fram och kom lite snett så kunde jag helt enkelt inte korrigera pga kroppen bara la ner...
Sen har jag stora problem att motivera mig själv inför sista loppet, visst jag kan fortfarande vinna cupen. Men som det känns just nu kommer jag bara åka ner och göra bort mig... jaja det får man väl bjuda på.

Livspussel

Har ju lovat att skriva lite om hur man får tid för träning när man har familj och jobb mm, det första tipset är tid får man inte det måste man ta sig...
Sen gäller det att vara väldigt disciplinerad och välplanerad, detta samtidigt som man måste vara spontan och flexibel..
Med detta menar jag att man behöver planera sina veckor rätt noga, titta över när man tror att det kommer gå träna under veckan. Sen tar man passen man vill göra och placerar ut dom där tiden finns, glöm inte att ha kollat med sambon att det ok. Är inte skoj att träna när man vet att man har en arg sambo hemma... Sen gäller det att ha disciplinen att genomföra planerna, för det kan ju bli en del tidiga morgonar och sena kvällar med träning. Det är ju inte alltid det roligaste, men man får påminna sig om varför man gör det. Det är ju för att man vill bli bättre!
För er som har ett jobb där man kan komma iväg på lunchen så är ju det ett mkt bra tillfälle att träna, ett kort och hårt pass mitt i dagen är ju perfekt att få till. Lunchen får man då äta på fikarasten och lukta lite dåligt får man göra under eftermiddagen:-) 

Med att vara spontan och flexibel menar jag att det ju som småbarnsförälder sällan blir som man planerat, då måste man kunna frångå sina planer. Är ju rätt ofta som allt skiter sig i planeringen och då måste man hitta nya vägar, inte sjunka ner i soffan och skita i träningen. Har läggningen dragit ut på tiden så man inte hinner köra sina 2*20 min tröskel, då får man kanske köra 1*20 eller ta ett annat kortare pass som man tänkt köra under veckan. Det viktiga är ju att göra nått i alla fall:-) Samma sak om man helt plötsligt får mer tid över en kväll, lägg då på lite tid:-) Men att få till veckor med över 10 tim är något mkt ovanligt för mig i alla fall, istället satsar jag på kvalitet.

En sak som kan vara lätt att glömma är att få in vilan, för att träna ner sig på botten är inte svårt!! För oss som har både familj och jobb att tänka på är det svårt att få in vilan, vi kan ju inte bara lägga oss på soffan och ta en tupplur efter träningspassen. För gör man det finns risken att man får stryk av sambon;-) Så se till att ha minst en dag i veckan där det bara står familjeflum på schemat, detta är bra både för själen och musklerna! Ett bra tecken på att det är dags att vila lite är när man börjar bli lite väl grinig hemma...  

Att träna hårt och försöka bli snabb är svårt, men att det går är jag övertygad om. Jobb och barn är inget hinder, det ökar bara på utmaningen lite:-) Dom ger ju väldigt mkt energi och glädje med!! Visst får man offra lite, så mkt socialt liv vid sidan av finns det tex inte tid för.. Men så länge man gör något man trivs med så gör inte det så mkt!

Nu har jag skrivit lite övergripande, är det något speciellt ni undrar över så ställ frågor:-)

Lite sugen

Har när jag varit och spanat in DH-banan blivit rätt sugen på en hoj som går lite lättare utför.. Den här vore ju skoj att ha för utförsträning och lite mer avancerad stigcykling. Frågan är bara om det skulle vara värt pengarna, sen finns ju risken att jag tycker det är skitskoj!! Då kanske man lägger av med att cykla

uppför;-)

 

Vilade helt igår och idag ska jag ut och rulla lite lugn och stilla:-) Ska prova att tejpa lite runt axeln för att se om det kan hjälpa lite.. Annars är det lugn träning som gäller just nu, min toppfart kommer nog inte vara direkt hög i Täby. Såg i sammanställnigen av cupen att jag fortfarande leder totalt, har 19 poäng till Östblom och 35 till Carlstöm på andra och tredje plats. Så jag har lite att spela med, men kommer bli tufft att hålla dom bakom mig hela vägen. Men målet att vinna cupen lever och jag kommer kämpa för att klara det!!

60/30

Testade att köra ett tufft pass igår på monarken, blev 30 min 60/30. Gick väl sådär, pulsen skenade iväg helt okontrollerat och andningen var häftig!!
Benen var inte den begränsade faktorn igår, dom är ju iallafall utvilade..

Nyckelbenet kändes helt ok i början, men mot slutet gjorde det rätt ont, trotts att jag satt på monarken. Antar att musklerna tog slut och då orkade jag inte hålla upp axeln på ett bra sätt, det kommer bli ett problem nästa helg...

Var även och kollade in DH-banan lite igår, till fots dock:-( Får se om jag hinner testa träna lite i den innan snön kommer, när min heldämpade hoj kommer blir det nog svårt att hålla sig borta. Dom gör ett bra jobb som bygger detta, blir riktigt bra:-) Perfekt för att träna teknik för mig också!! Tar ca 8 min att cykla upp i tröskelfart, så blir bra backintervaller med:-)

Försiktig optimistisk

Tror nog jag ska kunna köra cupavslutningen nästa helg, men fort kommer det inte gå:-) testade igår att lyfta hjulet över en trottoarkant, såg blixtar i 30 sek och ville bara skrika rakt ut... Så det är på den nivån jag är, får se till att köra väldigt mjukt och taktiskt i Täby. Ska testa att tejpa nyckelbenet också, får se om det tar bort värsta smärtan. Hade gärna haft en heldämpad hoj, och ställt in all dämpning så mjuk som möjligt. Kanske skulle man låna en AM hoj att rulla runt på;-)
När poängen från Vårgårda kommit in i resultatlistan för cupen ska jag räkna lite och se vad som behövs göras av mig... Så man vet hur mkt man måste plåga sig:-)

Mörkercykling

Var ute och rullade mkt lugnt igår kväll, är lite som terapi att rulla runt i den mörka skogen med lampan. När man stannar av och lyssnar är det bara tyst och mörkt, sååå skönt är det:-) Ngt som inte var lika skönt är nyckelbenet, kan bara sitta och trampa lugnt i skogen. Att stå upp och att försöka dra upp framhjulet över hinder mm resulterar i att man ser blixtar... Men jag tror att det är bra för läkningen att "stressa" brottet lite, att bara ha armen i vila kan ju inte vara bra. På  det här sättet få ju musklerna i axeln inte chansen att glömma vad dom ska göra.

 

 

Är nu även anmäld till Cupavslutningen i Täby, anmälningstiden går ju ut idag så var tvungen att ta ett beslut.. Får hoppas läkningen fortsätter som den ska och att jag kan köra hjälpligt, skulle vara skoj att rädda en bra placering i totala cupen.. 

 

Blir fortsatt hemma idag med sjukt barn, så på träningsfronten får jag nog sikta på ett till terapipass ikväll. Skulle nog behöva nått hårt pass för att få igång kroppen, men håller mig nog till rullpass ute ett tag till:-) Har även äntligen fått tag i ett begagnat Wattveparti till MTB-hojen, blir ett Rotorparti med P2max, Blir bra att kunna träna effektbaserat ute också, och dom dagar man inte vill se effekten tar man bara andra hojen;-)

VAB

En VAB dag idag, hemma med förkylt barn.
Själv är man ju inte i topptrim heller, fortfarande ont lite överallt. Axel och nyckelben blir bättre och bättre, men min hand som jag tog emot mig med är långt ifrån bra. kan fortfarande inte greppa kring ett mjölkpaket utan att det gör svinont, det är tummen och pekfingret som inte vill funka... Kanske skulle man bara ta och släppa tankarna på att hinna köra fler tävlingar i år, men jag vill hinna göra en minicomback innan säsongen är över. Får se om det går....

Försöker njuta

Tänk att det ska vara så svårt att njuta av det goda i livet... Nu när man ändå är satt ur spel tänkte jag verkligen njuta av allt gott i livet, men det är lite svårt.. Inte att äta det men att inte få lite dåligt samvete, tryckte igår i mig en jättemiddag följt av 1kg godis under kvällen och några goda mackor på det. Riktigt gott var det, men när jag skulle sova så kom det dåliga samvetet. Varför kunde jag inte bara äta lite, detta ska jag träna bort!! Måste lära mig att inte få dåligt samvete, jag är ju för fan 34år snart och 3barnsfar inom kort. Jag tjänar inga pengar på min sport utan försörjer min familj med ett annat jobb, cyklingen håller jag på med för att det är såå roligt. Visst gillar jag känslan av när kroppen är i topptrim, men till vilket pris?? Ska lära mig vara lite lagom, i alla fall under denna del av året:-)

Idag är det nog dags för första utepasset på cykel, hoppas att det inte kommer göra för ont. Cyklade till jobbet igår och det gick bra, men är ju lite skillnad när man ska ta i mer... Hoppas på det bästa!!

VM i backspegeln och att gå vidare...

Ja det här med VM var ju en trist historia!! Från Januari i år har varje träningspass och svettdroppe varit för att det den 25/8 skulle gå fort, när det då går åt helvete gör det väldigt ont i själen! Känns som att allt gick fel under veckan i Sydafrika.. Kom dit med riktigt bra form och självförtroende åkte hem med svansen mellan benen. Under veckan där frågade jag mig själv många gånger om jag verkligen har det som krävs för att bli så snabb som jag vill, när man ser hur hängivna och disciplinerade dom andra gubbarna är så är det lätt att tvivla på sig själv. Är grymt imponerade av dom och dom är värda mer uppskattning än dom får!! Men kan jag vara så hängiven, det vet jag inte.. Men det enda den här resan gav var ett stukat självförtroende!

för att inte gräva ner mig totalt och få tankar om att lägga av så måste jag nu gå vidare och det gör jag bäst genom att skapa nya mål och se till att jag har nått nytt att jobba mot, så här kommer lite lösa tankar om framtiden.
Nästa år kommer jag inte lägga upp hela säsongen mot en tävling, för om jag då misslyckas igen skulle jag nog inte orka med det. Så nästa år är jag väldigt osäker på om det blir något VM.. Istället kommer jag nog köra i Elitklassen och försöka ha en jämn och fin säsong, hålla mig hemma i Sverige och försöka tävla mkt här uppe i Norrland också. Men före det är det en lång vinter som kommer... ska i år ha ett lite annat upplägg än tidigare år, har förut tränat väldigt uppstyrt redan från oktober och framåt. Nu ska jag försöka vara mer spontan och träna det jag känner för fram till Januari/februari nån gång, och därifrån bli lite strukturerad. Men mkt beror ju på hur det blir med barn nr 3 här hemma också, och det går ju inte planera för nu.

Här fick jag aldrig gå i mål...

Sakta men säkert..

Blir bättre och bättre men det går sakta tycker jag, folk runt omkring mig tycker det går fort däremot... Men jag vill ju att det ska bli bra på en gång!! Började fantisera om att åka ner till Allingsås och köra XC-cupen nu till helgen, bara för att förlora så lite poäng som möjligt och kanske ha chansen att vinna cupen. Men det är nog fan inte så klokt har jag fått höra... och det är nog sant. Så det får jag nog lyssna på, tror inte nyckelbenet skulle tycka om alla ojämnheter i skogen:-( 
Har börjat träna igen men då bara på TC, det funkar helt ok. Men formen försvann nog i kraschen... Fast får jag läka ihop och samtidigt köra på med träning ett par veckor borde det bli helt ok, så målet är att komma i fas till CX-cupen:-) Måste ju ha nått nytt att sträva mot annars skulle jag nog gräva ner mig och bara tycka synd om mig själv just nu!