Rädd

En viktig sak när man idrottar och har vissa ambitioner är att analysera, se tillbaka och ta reda på varför resultatet blev som det blev.. Jag har alltid sett mig själv som en som har en stor vilja att lyckas, och jobbar hårt för att nå mina mål. Men när jag nu sitter och ser tillbaka på mitt tävlande ser jag också en annan sida, tänker jag tex på känslan inför mörksuggejakten iår så fanns inte viljan där. Utan istället var det en rädsla, jag ville inte lyckas utan jag var rädd för att misslyckas istället. Ser jag tillbaka på många av mina tävlingar så är det nog rätt ofta det varit så, jag tror inte på mig själv utan tror att jag kommer misslyckas. Är en hårfin gräns mellan att vilja lyckas och vara rädd för att misslyckas, för mig kan det nog handla om att jag ställer höga krav på mig själv. Men jag ville väldigt gärna visa att det går att ha mitt liv och ändå tävla på rätt hög nivå, men för att vända min rädsla till vilja måste jag kanske sänka ambitionerna lite. Eller ska jag bara köra på och försöka tänka annorlunda?? Ibland skulle man nog behöva hjälp med det mentala:-) Men oftast behöver jag bara ett par bra träningspass så jag känner att det är påväg åt rätt håll, men dom har jag inte fått nu på några veckor. Så därför kommer mina ambitioner på tävlingarna framöver i höst inte att vara så höga, vill bara åka och ha skoj. Träffa trevliga människor och prata cykel mm.

Sen har jag även en dröm som jag håller på kolla om det går att förverkliga, jag skulle vilja starta en egen cykelbutik här i Lycksele. Men måste se om det är genomförbart, kundunderlaget är ju lite begränsat här. Men hur underbart vore det inte att få jobba med det!!

Blev ett rätt osammanhängande inlägg och med mkt lösa tankar, men så är det i mitt huvud just nu. Så det får ni ha överseende med:-)

Kommentarer

Anonym sa…
Hej Samme,
Du är inte ensam om att ha känslan av prestera för att inte misslyckas snarare än att prestera för att nå egen tillfredställelse. Tyvärr kommer det nog lite automatiskt på köpet med att man nått framgångar. Ingen vill ju backa tillbaks och bli sämre.

Jag brottas alltid med samma tankar - vem är det jag presterar för ? För mig själv eller omvårlden ?

Samtidigt är det svårt att cykla bara för att ha kul när tävlingsdjävulen väl fått tad i en !
Lycka till !
Benny
Anonym sa…
Tycker du verkar göra kloka avvägningar. Du tar hänsyn till livet utanför cykeltävlingarna såsom jobb och familj. Du hade kanske vunnit nån tävling om du t.ex. sattsat allt i hopp etc. samtidigt hade du kunnat bryta armar och ben, fått hjärnskakning och då hade alla områden i ditt liv påverkats negativt. Risk - reward.
Samuel sa…
Tack för stödet och kloka ord:-)
Försöker alltid avväga riskerna, för som du säger att vara skadad är inte populärt hos familjen eller arbetsgivare.. Och det är ju inte cyklingen som betalar räkningarna precis..
Ska även försöka börja prestera för min skull och inte för andras..

Populära inlägg i den här bloggen

Efter VM..

Typiskt Zwift...

VM på Zwift