Rädd

En viktig sak när man idrottar och har vissa ambitioner är att analysera, se tillbaka och ta reda på varför resultatet blev som det blev.. Jag har alltid sett mig själv som en som har en stor vilja att lyckas, och jobbar hårt för att nå mina mål. Men när jag nu sitter och ser tillbaka på mitt tävlande ser jag också en annan sida, tänker jag tex på känslan inför mörksuggejakten iår så fanns inte viljan där. Utan istället var det en rädsla, jag ville inte lyckas utan jag var rädd för att misslyckas istället. Ser jag tillbaka på många av mina tävlingar så är det nog rätt ofta det varit så, jag tror inte på mig själv utan tror att jag kommer misslyckas. Är en hårfin gräns mellan att vilja lyckas och vara rädd för att misslyckas, för mig kan det nog handla om att jag ställer höga krav på mig själv. Men jag ville väldigt gärna visa att det går att ha mitt liv och ändå tävla på rätt hög nivå, men för att vända min rädsla till vilja måste jag kanske sänka ambitionerna lite. Eller ska jag bara köra på och försöka tänka annorlunda?? Ibland skulle man nog behöva hjälp med det mentala:-) Men oftast behöver jag bara ett par bra träningspass så jag känner att det är påväg åt rätt håll, men dom har jag inte fått nu på några veckor. Så därför kommer mina ambitioner på tävlingarna framöver i höst inte att vara så höga, vill bara åka och ha skoj. Träffa trevliga människor och prata cykel mm.

Sen har jag även en dröm som jag håller på kolla om det går att förverkliga, jag skulle vilja starta en egen cykelbutik här i Lycksele. Men måste se om det är genomförbart, kundunderlaget är ju lite begränsat här. Men hur underbart vore det inte att få jobba med det!!

Blev ett rätt osammanhängande inlägg och med mkt lösa tankar, men så är det i mitt huvud just nu. Så det får ni ha överseende med:-)