Spridda tankar.
Förbered er på ett rörigt och nog delvis flummigt inlägg, precis som vanligt alltså;-)
Läste igår ett blogginlägg om att det ibland kan vara svårt att hålla motivation och glädje i träningen under vintern, och att det är mkt annat som kommer imellan..
Började då fundera över vad som driver mig att hålla på och hur man håller motivationen under 6 månaders vinterträning?? Kom väl mest fram till att det är mina mål som håller igång mig och ambitionerna att nå dom. Sen är det bara att inse att träningen den här perioden inte är skoj jämnt och att glädjen för cyklingen får infinna sig under sommaren istället.. Det är bara att kötta på helt enkelt!! Och att cykel skulle vara en social sport är ju bara att glömma, iallafall om man bor här, tror jag cyklade med sällskap 3-4 gånger ifjol. I år har alla pass hittills varit i ensamhet, men det har jag lärt mig njuta av!
Sen så är det det här med inställningen, jag kommer ofta på mig själv med att gnälla över tidsbrist och problem att få ihop livspusslet.. MEN jag vet ju egentligen om att jag otroligt priveligerad!! Jag har 2 underbara barn en sambo som jag älskar (och som jag tror älskar mig), ett fint hus, ett jobb som gör att jag har råd att köpa mat, ett fritidsintresse som gör mig glad! Att gnälla över detta måste ju vara idioti!
Vill väl bara säga att familj inte nått som hindrar en att satsa allt utan i mitt fall ett måste och en stor motivation!!
Så låt inte omgivningens normer bli era utan skapa egna och kör hårt
Läste igår ett blogginlägg om att det ibland kan vara svårt att hålla motivation och glädje i träningen under vintern, och att det är mkt annat som kommer imellan..
Började då fundera över vad som driver mig att hålla på och hur man håller motivationen under 6 månaders vinterträning?? Kom väl mest fram till att det är mina mål som håller igång mig och ambitionerna att nå dom. Sen är det bara att inse att träningen den här perioden inte är skoj jämnt och att glädjen för cyklingen får infinna sig under sommaren istället.. Det är bara att kötta på helt enkelt!! Och att cykel skulle vara en social sport är ju bara att glömma, iallafall om man bor här, tror jag cyklade med sällskap 3-4 gånger ifjol. I år har alla pass hittills varit i ensamhet, men det har jag lärt mig njuta av!
Sen så är det det här med inställningen, jag kommer ofta på mig själv med att gnälla över tidsbrist och problem att få ihop livspusslet.. MEN jag vet ju egentligen om att jag otroligt priveligerad!! Jag har 2 underbara barn en sambo som jag älskar (och som jag tror älskar mig), ett fint hus, ett jobb som gör att jag har råd att köpa mat, ett fritidsintresse som gör mig glad! Att gnälla över detta måste ju vara idioti!
Vill väl bara säga att familj inte nått som hindrar en att satsa allt utan i mitt fall ett måste och en stor motivation!!
Så låt inte omgivningens normer bli era utan skapa egna och kör hårt
Kommentarer