Ragunda 100

Först och främst måste jag säga att detta lopp var otroligt välorganiserat, och väl värt en resa! Flemming har gjort ett hästjobb som gjort nästan allt själv vad jag förstått, aldrig nånstans under dom 160km undrade jag om jag kört fel!! Banan var väldigt utmanande, med knöliga stigar och ordentliga backar. Var väldigt glad över att köra 2 delat... Vissa av stigarna behöver köras mer på, men det ordnade vi ju igår :-) Det här var det tuffaste lopp jag kört.

Själva loppet då?? Jo gick rätt snabbt redan från start, och kändes rätt bra i benen efter en startbacke på typ 10km med bara några platåer. Vi var först 2st som kom loss i backen, sen blev vi inkörda av en grupp på 4-5 åkare. Vi höll ihop ett tag in i loppet, sen började folk på droppa av. I ett knöligt parti drog en kille iväg, jag satt lite dåligt till och när jag fick fritt spår försökte jag köra ikapp. Det slutade med att jag stod med framdäcket i en sjö.. :-) Så han fick dra iväg, vi blev några som jagade vidare. Men började känna att muskeln i det skadade benet smärtade, dessutom började den krampa lite. Så i en lång utförskörning på grusvägarna drog ett duolag ifrån mig, låg då på dryga 60km/h.. Vågade inte köra fortare, lite feg än. Sen när vi kom ner på vägen kände jag att jag bara skulle ta mitt tempo, gå sig stum med 9 mil kvar är sådär smart tror jag. Så fick sen cykla själv i 9 mil.. Var stormvarning i området och flera träd hade blåst omkull över stigarna, rätt spännande. Sen körde vi i motvind och med trötta ben genom Sveriges björntätaste område, vilket lätt offer man var då... Men som tur var insåg inte björnarna det. Medvind sista 3milen var skönt kan jag lugnt påstå, väl i mål var jag ordentligt trött!! Men grymt nöjd över att komma i mål som tvåa i soloklassen och att benet höll hyfsat, nu ska jag rehaba mig tillbaka till gammal god form. För har rätt mkt kvar att jobba med.. Men nu njuta lite av att klarat detta!!