söndag 23 april 2017

Historien om Kolmårdsbiken

Jaha då var man tillslut hemma igen, vilken jäkla resa det blev.. Åkte ju ner fredag morgon,  mellanlandade i Falun för att leverera varor. Fick där även god middag, kanon det!!
Sen fortsatte resan mor Norrköping, men strax utanför Västerås händer det som inte får hända.. Ligger längst bak i ledet av 4-5 bilar och kör, helt plötsligt tvärnitar bilen framför mig. Hinner bromsa lite men smäller ändå in i honom, han trodde tydligen att han körde på något och därför bromsade han.. Men var inget han kört på, jaja blir ju liksom ändå mitt fel då jag väl ska hålla avstånd nog för att nån ska tvärnita helt utan anledning... SATAN!! Hans bil klarar sig helt ok, dock fick min kylare sig en smäll och läckte ut all kylarvätska. Så fick köra i 70 sista biten in till Norrköping, så kom fram vid halv 10. Skulle bo hos Fredrik L från Kolmården. Efter lite snack var det dags att försöka sova, blev dock inte mkt av det då tankarna for runt om hur jag skulle ta mig hem mm.
Upp på morgonen och i med frukost, sen ut till tävlingsplatsen tidigt då Fredrik skulle pila lite på banan. Själv försökte jag slappa lite, men nervositeten kom smygandes. Träffade och pratade med trevliga människor, sen var det dags för start. Gick iväg och kom väldigt långt bak i starten, ville inte alls knuffas.. Men ut på asfalten tryckte jag till och kom upp i täten, låg bra med första milen och försökte hålla mig långt från närkontakt. Kände mig spänd och lite rädd i vissa moment, och efter 12-13km började folk försöka ta position inför stigarna som skulle komma. Jag vågade/ville inte ge mig in i den positioneringen, utan hamnade för långt bak. Sprack av ett par platser framför mig på stigen, försökte ta mig förbi med gled istället ner i ett lerdike.. Kom ut på vägen igen och gick på absolut max för att komma ikapp gruppen framför mig, kom ikapp med mjölksyra överallt. Så la mig där bak och försökte återhämta mig, vid första varvningen körde jag fel och fick vända efter ett tag. Kom ikapp Henrik Öijer och vi körde ikapp lite och fick ihop en liten grupp, andra loopen var rätt odramatisk och jag slogs mot mina dåliga tankar på att bara ge upp. På tredje loopen kom Emil Lindgren ikapp, vi hakade på honom ett tag.. I ett steniga parti där punkade Henrik Ö och jag tappade både Emil och den andra killen vi låg med, där sa då mitt dåliga psyke att det var lika bra att ta det lugnt då. Så körde på och försökte hitta lite flyt på stigarna, men var försiktig i utförskörningarna då jag inte ville punka på dom vassa stenarna som fanns gott om. Körde om Emil efter ett tag som stod och lagade igen, så körde sen in på en nionde plats.
Nöjd med vissa delar men känner att jag inte alls är med som jag vill, har mkt att jobba med för att detta ska bli bra. Efter loppet kände jag bara att det nog vore bäst att skippa elitklassen, nu vet jag inte riktigt.. Ska rannsaka mig själv och se vad som är bäst, sen är sugen på lvg fortsatt stort. Bättre träningsmöjligheter här uppe för det, man blir inte lika lidande av den korta barmarkssäsongen...

Sen var det hemresan i en bil utan kylare, värsta jävla resan jag gjort.. Körde 60-70/h i 90mil, kom hem kl 5.30 i morse. Är ett vrak idag som göt allt i slowmotion...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skippa elitklassen? Vad finns det för alternativ? Starta i startled längre bak och få köra om hela loppet. Gissar att du inte skulle tycka att det vara så roligt. Eller lägga ned helt!! Hoppa av från Team Hi5 Oik Race då också?
Nä visa samma inställning till tävlandet som din tränings så blir det bra :) Blir det inte det har man i alla fall försökt..
Skulle alla lägga av med tävling/matcher för att det inte går som man vill skulle typ ingen hålla på. Sedan måste man förstås tycka att det är värt allt slit i förhållande till allt annat. Kommer man fram till det så lägger man av.

Samuel sa...

Är nog mer bitter över själva bilresan än tävlingen egentligen, börjar bli jävligt less på sitta och köra bil runt hela landet. Som tur är kommer jag ju får sällskap framöver ner på racen, då blir deg lättare. Sen angående tävlandet så är jag en riktig dålig förlorare och när jag inte lyckas blir jag riktigt sur, men detta har alltid också taggat mig att fortsätta. Det jag var mest missnöjd med detta lopp är att psyket inte finns där än,är lite för rädd att skada mig igen. Men var därför jag åkte ner då jag behöver lopp för att komma över detta!

Tomas Åström sa...

Jag är säker på att resultaten kommer. Jag tänker att det inte är så mycket som fattas. Dessutom är förutsättningarna sämre i norr vilket borde göra det extra svårt i början av säsongen. Lycka till med de fortsatta loppen.

Samuel sa...

Ja blir ju bättre när man kan börja träna i skogen, alltid svårt på våren att hänga med som man vill. Men jäkligt starkt av dig Tomas i helgen, skoj att se!!