VM-Debuten
Så nu var VM-debuten avklarad:-) Bestämmde mig ca 3 tim innan start att försöka starta trott att jag inte kunnde lyfta benet över ett trappsteg. Väl vid tävlingområdet försökte jag få igång benen och mjuka upp höften så mkt som möjligt, känndes väl relativt bra. Men jag var lite rädd för att det skulle göra för ont och kännde en oro. När vi började ställa upp oss för start så ropades jag upp i första startled, detta då kommisarien trodde jag var svenskmästare då jag hade sverigekläderna...
Tyckte det var perfekt då jag inte skulle behöva knuffas så mkt då, tog det lugnt ut från start och folk susade förbi på båda sidor upp för startbacken. Men då jag inte kunnde trycka för fullt så fick det bli så, sen är startbacken lång och brant så i mitten av den började jag plocka placeringar igen..
Sen körde jag på i mitt tempo tills jag kom till springbacken, dom som stog där undrade nog vad jag höll på med... på och avstigning plus att gå är ju inte mina starka sidor just nu!! Men dom fick sig ju säckert ett gott skratt, och det på alla 6 varv.
Kunnde köra på i ett relativt bra tempo i uppförsbackarna och plockade placeringar hela tiden, sen körde jag mkt försiktigt utför.. Detta då en till vurpa skulle varit förödande, vill inte ens tänka på hur ont det skulle gjort. Gjorde ont i höften mest hela tiden och kan väl säga att köra med spräckta revben i Tidaholm inte var nogåt jämnfört med detta..
När jag kom in mot målgång kännde jag ett otroligt rus av välmående och glädje, efter allt som hänt den här veckan så känns det som en seger att bara komma imål!!
Min placering är någonstans kring 20e plats, har inte sett någon resultatlista än. Men det spelar mindre roll utan den stora vinsten är att jag tog i mål!!
Skriver väl nått mer när jag kommer hem och fått lite mer distans till allt.
Tyckte det var perfekt då jag inte skulle behöva knuffas så mkt då, tog det lugnt ut från start och folk susade förbi på båda sidor upp för startbacken. Men då jag inte kunnde trycka för fullt så fick det bli så, sen är startbacken lång och brant så i mitten av den började jag plocka placeringar igen..
Sen körde jag på i mitt tempo tills jag kom till springbacken, dom som stog där undrade nog vad jag höll på med... på och avstigning plus att gå är ju inte mina starka sidor just nu!! Men dom fick sig ju säckert ett gott skratt, och det på alla 6 varv.
Kunnde köra på i ett relativt bra tempo i uppförsbackarna och plockade placeringar hela tiden, sen körde jag mkt försiktigt utför.. Detta då en till vurpa skulle varit förödande, vill inte ens tänka på hur ont det skulle gjort. Gjorde ont i höften mest hela tiden och kan väl säga att köra med spräckta revben i Tidaholm inte var nogåt jämnfört med detta..
När jag kom in mot målgång kännde jag ett otroligt rus av välmående och glädje, efter allt som hänt den här veckan så känns det som en seger att bara komma imål!!
Min placering är någonstans kring 20e plats, har inte sett någon resultatlista än. Men det spelar mindre roll utan den stora vinsten är att jag tog i mål!!
Skriver väl nått mer när jag kommer hem och fått lite mer distans till allt.
Kommentarer
Du har helt klart fått starkare psyke med tiden! Att köra skadad är inte lätt o ännu mindre lätt utomlands på ett mästerskap.
När chassit (kroppen) har läkt så är det bara att börja träna på att bli säkrare utför.
Motorn (fysiken) funkar ju bra o styrenheten(skallen) är det inget fel på heller.
Allt det där måste ju funka samtidigt och nu kämpade du dig i mål på en hyfsad placering trots skadat chassi :)
Starkt!
Och grattis!
Men rekordet i Gunnars bod är mitt iallafall;-)