Ångest, panik och förkortat liv..

Dagens första pass var 60/120, 2 veckor sen sist så hade nästan glömt hur det var. Innan passet började ångesten på komma, är ju grymt jobbigt detta. Sen har jag en konstig rädsla för att misslyckas trotts att det bara är jag där ute i garaget.. Man vill ju liksom göra ett bra pass. Förra gången fixade jag 10 st på 7.5w/kg, så målet var ju att slå det.
Efter 3st trodde jag att det skulle bli omöjligt, men började försöka övertala mig själv att jag var stark och pigg. Man orkar ju mer än man tror, efter den sjunde kände jag att 10 det fixar jag. Efter 11st var jag full av mjölksyra, men tänkte att jag provar en tolfte.. Mjölksyra från början och stog upp sista 15sek i en spurt, men fixade den:-) Panikkänslan direkt efter var dock hemsk, visste inte vart jag skulle ta vägen. Ont i hela kroppen och vågade inte släppa styret för då hade jag trillat av cykeln rakt ner i betonggolvet, tog ett bra tag innan jag kunde kliva av. Länge sen jag tog i så mkt!! Grymt nöjd trotts allt, slog ju mig själv och ett nytt PB är ju trevligt:-D
Denna typ av pass måste nog förkorta livet en hel del, för nyttigt kan det inte vara. Men gjorde jag detta för hälsans skull hade jag tagit skogspromenader istället, nu är det denna hårdhet jag behöver. För både psyke och ben får jobba hårt här.

Ikväll blir det ett till pass, får se om det blir fler 60sek. Annars blir det nått annat hårt och kort pass, det är ju dagens tema på träningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Efter VM..

Typiskt Zwift...

VM på Zwift