Träningsfilosofi
Det här med hur man tränar är ju jättesvårt, finns lika många filosofier som det finns utövare nästan.. Det kan göras jätteenkelt, ut å cykla som man vill bara. Eller hur avancerat som helst, där man mäter och tänker på allt. Jag tillhör nog en av dom i elitklunga som tränar minst timmar, har ju inte så mkt tid över liksom.. Så har snittat kring 8h/v detta år, inga träningsläger eller nått sånt lyx heller.. Pga detta har jag varit tvungen att se till att varje pass har ett syfte, och att allt har en mening. Detta betyder att nästan alla pass är riktigt hårda, ligger över styret eller på golvet efter 8 av 9 pass ungefär. Sen är det mkt mer än timmarna på cykeln, måste se till att allt annat också är genomtänkt. Hur man äter innan och efter träning, vilken ordning man lägger pass mm. Tycker jag lyckats rätt bra med dom förutsättningar jag har, det gäller att hitta det som passar en själv och sen tro på det och köra. Tex har jag ju inte kört ett enda riktigt distanspass på hela året, det längsta träningspasset har varit 3h. Men dom över 2h räknar jag på en hand, trotts detta har jag inte upplevt att jag inte orkat på slutet. Kanske hade det varit ännu bättre med fler distanspass, det kommer jag ju aldrig få veta. Skulle jag få mer tid skulle den läggas på ett riktigt långt pass per vecka, men kommer fortsätta träna efter min filosofi även 2016. Ska bara köra lite mer och hårdare, så får jag hoppas utvecklingen fortsätter. En sak som jag kommer lägga in till nästa år är att köra okänd stig i överfart, alltså leta åt stigar jag inte kör på i vanliga fall och dunka på allt jag har. Detta för att träna på tekniken och få in känslan att köra där jag inte vet hur allt ligger innan. För så är det ju på tävlingar:-) Tycker det här med träning är väldigt spännande, att det liksom inte finns något facit.. Och att använda sig själv som försökskanin är ju spännande:-)
Kommentarer