Sjukgymnast mm

För ett par dar sen var jag hos sjukgymnasten för att se hur rörligheten mm förbättras, jobbar rätt hårt med att bli bättre. Så var jävligt skönt när han sa att jag var ett exempel på hur det kan gå när man jobbar för det, för ska man bli bättre måste man slita och gå in i smärtan. Att vara bekväm under rehabiliteringen är att vara självdestruktiv sa han, sen sa han att jag klarade mig bra själv och han inte kunde hjälpa mig mer än jag själv redan gjorde. Så skoj med beröm!!

Då kan man ju tro att allt är frid och fröjd nu, kan ju cykla ute och allt... Men inte riktigt för jag hatar tillståndet jag är i, vill ha ett ben som funkar 100%. Det är väl det som driver mig mest, att komma bort från att vara invalid.. Sen finns en viss oro att benet aldrig kommer bli helt bra igen, för tittar man på röntgenbilden så ser man att dom inte fått det helt rakt. Detta känns också om man med handen stryker på utsidan låret, en bula liksom. Läkaren säger att det inte gör något, och att det med så fula frakturer sällan blir helt rakt. Det som oroar mig är inte en bula på låret, utan att benen bli olika långa.. Och att jag ev kommer vara lite halt framöver. Kan ju bara hoppas att menen i framtiden blir så små som möjligt. Är även en benbit som ligger löst på insidan, den har inte vuxit fast än heller. Fast det skulle den göra inom ett par veckor, så hoppas på det...

Hade ju en idé om att köra cx i höst, men den har jag lagt åt sidan. Att hoppa av och på cykeln och däremellan springa, ja det kommer fan inte gå. För ja jag kan cykla redan nu i lagomt tempo, men tills jag kan gå är det rätt långt. Och att då springa och hoppa är ju ljusår borta, så får nog skaffa fatbike istället och långsamt rulla fram istället.

Så nu har jag gnällt lite igen, måste få göra det mellan varven för att orka hålla mig positiv. Men just oron över hur det ska bli är värst, både med benet och cyklar mm. Vore ju fantastiskt om man kunde få klart med cykel mm inför hösten och 2017 redan nu, så man bara behöver se till att komma tillbaka i form. För tyvärr har man ju inte ekonomi att bara köpa en tävlingscykel, utan jag är beroende av viss stöttning på den fronten.