PEDALTRAMPAREN

Idag har jag varit hos läkaren, började med att röntga benet. Sen vänta i en evighet innan jag fick träffa läkaren, allt läker som det ska. Träffade en annan man där som brutit lårbenet nån dag efter mig, inte lika våldsamt dock. Men han satt i rullstol än.. Så nog har man fördel av att vara vältränad, och sen lagomt tjurskallig för att fortsätta träna. Annars har jag mest varit trött idag, inget driv i kroppen idag. Vill ut och cykla, men lovat mig själv att vila idag. Så håller mig i skinnet, och ligger i soffan.

Träning är fantastiskt! För mig funkar det som medicin, behöver inte alls lika mkt smärtstillande sen jag började träna efter benbrottet. Endorfinerna ser till att jag timmarna efter träningen är smärtfri, känner mig ju även mjuk och smidig i muskeln efteråt. Sen läker det mkt bättre och snabbare, om man dels är tränad men även om man tränar med skadan. Visst gör det ont när man tränar, men det get otroligt mkt bättre läkning. Självklart behöver man i inledningsfasen vara still, men så fort man bara kan ska man börja röra på sig. Smärtan man får utstå under träningen har man igen på hur det läker, för jag är övertygad om att det är så. Visst kanske jag drar det lite väl långt när jag redan cyklar ute, men för mitt psyke är det oslagbart. Mkt bättre ...

Exakt en månad efter benbrottet cyklade jag nu ute i skogen, går inte snabbt men bara att det går är skitskoj!! Kan inte stå och trampa, så man får planera sin körning rätt bra. Tål inte heller några överraskningar i cyklingen, har liksom inget att hålla emot med... Visst gör det ont när jag cyklar, men tror detta är bästa rehabiliteringen jag kan köra. Har ju längtat som en galning efter detta nu, så kommer försöka ta mig ut ett par gånger i veckan. Benet får avgöra hur mkt det pallar med :-)

Tränat lite idag också, försökte ta i lite mer idag för att se hur benet reagerar. Cyklade totalt i 30min på Monarken och hade 3st intervaller på ca 1 min, dom 2 först på 400w och den sista på 450w i 45sek. Gjorde ont under dessa intervaller, men släppte rätt snabbt när jag bara trampade runt, så tycker det gick bra. Under det lugna trampandet hade jag bara en liten smärta, så smärtan blir bättre också :-) Lär få veta ikväll om detta var för mkt, men var tvungen att testa gränsen lite. 

Igår var det en rätt lång dag, med mkt skoj grejer. Fick för oss på morgonen att dra till Vindeln, där har dom i ishallen ett stort luftland.. Hopp och skoj heter det, och hur mkt skoj som helst för barn och även vuxna... En massa uppblåsbara hinderbanor, hoppborgar, rutschkanor mm. Barnen körde stenhårt i 5h med en kort fikapaus bara, svettiga och trötta blev det hemfärd sen. Den minsta somnade i bilen under timmen det tar att köra, blev pizza när vi kom hem :-) Efter maten ut och testa vattenslidern barnen köpt, varför vila liksom.. Sen lite slapp i soffan och godis innan jag gick ut i garaget och testade benet lite, klar förbättring blev det. Lite mindre smärta och så orkade jag mer, 11 min på 150w blev det. Så går framåt iallafall, sen får vi se om det kommer ett bakslag idag då gårdagen blev rätt aktiv..  Sen är det nog tyv...

Finns en sak jag verkligen skulle vilja göra inom cyklingen som jag inte gjort, ge det en chans att se hur snabb jag skulle kunna bli på lvgtempo. Den grenen har alltid lockat, med kampen mot klockan och sig själv. Prylarna är ju också roliga, och sen borde det passa min fysik helt ok. Sen skulle jag ändå kunna köra långlopp på Mtb, om man nu vågar det igen. MEN tempo är ju svindyrt, prylarna kostar ju en förmögenhet! Så tyvärr blir det nog ingen sån satsning, för vill inte lägga Mtb helt åt sidan. Och att köra båda grenarna skulle bli för dyrt, men skulle det finnas nått cykelföretag som vill låna ut en tempohoj så kör jag. Blir benet helt ok så borde jag i teorin kunna slåss om topp 10 nästa år.. Det vore ju nått för en gubbe :-) Men som sagt tempo är ju en materialsport, och utan material går det inte.. S...

Igår cyklade jag med båda benen för första gången sen benbrottet, körde 10min på Monarken med 55w... Fick vila högerbenet ett par gånger, då det började värka en del. Använder inte det skadade benet utan det hänger bara med, när jag provade trycka lite med det så gjorde det lite väl ont. Så nu blir detta en referenspunkt för att se förbättringar, för borde kunna öka en del framöver :-) Är väldigt skönt för skallen att det nu faktiskt går får runt benen, man ser liksom att det är möjligt att komma tillbaka. Fortfarande är det väldigt långt kvar innan jag kan cykla på riktigt, och har inte tänkt sätta upp nått mål för det heller. Utan jag kommer jobba på och ta det steg för steg, och på så sätt undvika stora bakslag. Men har ju sagt att jag vill hinna köra ...

Skrev inget igår, beror väl mest på att jag är less på att skriva om hur ont det gör mm. Gnäll har ju ingen blivit glad av... Men är inne i en tyngre period nu, vill så mkt men inget går ju.. Christina sa igår till mig att du är ju en fånge i din egen kropp, det stämmer rätt bra just nu.. Idag känns det lite bättre, men har liksom ont överallt i kroppen numera.. Det positiva är att jag i morse klarade av att cykla på Monarken i 10min på 55w med båda benen, fick ta ett par pauser med högerbenet. Men att bara få runt benet är ju ett framsteg, sen att jag får ont direkt jag trycker lite har jag räknat med. Så ett framsteg men ändå en påminnelse om hur långt det är kvar... Fast har bara gått 23dagar än, måste hela tiden påminna mig om det..

Jag trodde väl att den mentala biten av den här lärprocessen skulle bli rätt enkel, för jag vill ju bli hel och komma tillbaka så då borde det ju gå lätt... Men det var fel, för är minst lika jobbigt mentalt som fysiskt att läka. För trotts att jag vill tillbaka till toppform så är det tungt, vissa dagar vill jag ge upp. Växlar även väldigt mkt under dagarna, mkt hänger väl ihop med hur smärtläget är. Så hoppas att när smärtan försvinner så ska jag bli mer stabil psykiskt, men smärtan vill inte ge med sig än. Trodde i början att smärtan skulle ge sig efter nån vecka, men den är riktigt tjurig och vägrar försvinna. Idag ska jag till sjukgymnasten, får se om jag gjort några framsteg. Mkt annat som också skulle behöva göras, men allt tar sån tid för mig nu.. Är inte heller...

Igår hade jag en lite sämre dag, men satt på kvällen och gick igenom kommentarer mm på mina sociala medier efter olyckan. Otroligt många som varit inne och peppat, stöttat och tröstat mig. Känner att jag inte tackat nog nog för det, för det har varit otroligt värdefullt. Hade faktiskt missat några kommentarer och glömt några, jag var ju rätt hög ibland där i början... Så ni ska alla ha ett otroligt stort tack, det betyder mer än ni tror!! Ni som hälsat på mig på sjukhusen, och snackat bort lite tid ska ju också ha tack! Min familj och nära och kära som hjälper mig nu ska också ha ett jättetack! Sen vill jag ge all sjukvårdspersonal på Långalugnet, falulassaret och Lycksele lasarett ett stort tack. Tillsist även ett stort tack till Anders Höjer och Lasse Casserstedt, som stannade och avbröt sina lopp f...

Det här med att ge träningstips till andra tycker jag är svårt, för att det ska bli bra behöver man veta rätt mkt om personen i fråga. Men tänkte ge mig på lite allmäna tips iallafall. Träna inte som proffsen! Att kopiera andras träning funkar inte, speciellt om den man ska kopiera är proffs. Om man vill bli bra är det frestande att ta efter dom som redan är bra, men dom har andra förutsättningar... Att träna som proffs när man inte är det bryter bara ner en, utan man måste alltid utgå från sig själv och sin egen situation. Träna som du tävlar! Att på träningen bara ligga och nöta grusvägarna, för att sen på tävlingarna krypa fram efter stigarna funkar ju bara till en viss gräns. Därför är det viktigt tävla och sen analysera tävlingen, vad behöver jag träna mer på.. Kans...

För 3v sen vaknade jag upp i Falun och kände mig rätt hoppfull, vad som hände sen vet ni ju.. Har alltså nu gått 3v av läkningen, går inte riktigt så snabbt som jag vill. Men det gör det ju aldrig.. Förstod ju att detta var en allvarlig skada, men trodde att smärtan skulle försvinna snabbare. För den är hemsk, man blir så trött av den. Men den gör ju också att man inte kan sova, så allt är som i en dimma av trötthet. Trodde jag skulle klara det mentala rätt bra, men även där är det väldigt upp och ner. Inte bara från dag till dag utan det skiftar under dagarna, ibland känner jag att det inte kommer gå.. Men sen 2h senare planerar jag hösten lopp, och tror stenhårt på att kunna köra då.. Vet inte riktigt vilken inställning jag ska ha!? Ska jag försöka komma tillbaka snabbt eller ska jag bara slä...

Jag är ju en drömmare, och nu när jag har tid över så blir det mycket sånt. En sak jag funderat mkt kring är ett litet Norrlands team, jag och ett par åkare till som kör allt här uppe och gästspelar neröver när det passar. Finns ju massor av lopp hör uppe, Tolvtjärnsloppet, Obbola challange, Fjällturen, Ragunda 100, krafttrampen, bikeboost mm. Så att köra dom och sen några lopp neröver räcker gott, för det finns riktigt duktiga cyklister här uppe. Dessutom är intresset kring cykling större än någonsin och det växer snabbt:-) Skulle man göra detta så finns det ju även en bunt med lvg lopp här uppe, som man då skulle ha tid för. Så ett litet lag som kör för att vinna loppen här uppe, sen riktigt bra placeringar i dom största loppen neröver. Allt blir ju roligare om man gör saker tills...

Tog i morse en promenad med kryckorna i skogen, var ute i 30min men gick så sakta att strava tyckte jag rört på mig i dryga 7min... Blev väldigt trött i benet på slutet, så gick kanske lite långt men nu blir det vila i soffan nån timme. Kanonväder här nu så var väldigt fint i skogen, mår mkt bättre av att få vara ute där. Så var välbehövligt för skallen att få komma ut, men blev också lite ledsen faktiskt. För började tänka på vad jag missar just nu, har ju längtat som en galning hela vintern efter detta. Torra fina stigar och varmt ute, då skulle jag ju vara ute på cykeln och flyga fram i skogen. Har ju tränat hela vintern just för att kunna göra det, var ju nu man skulle få belöningen liksom. Istället får man nu bara slita ännu mer, så glädjen över att vara ute försvann där...

Släpade ut benet i garaget idag, körde 2 st 1min långa intervaller med vänster ben. Höll 210w på dom :-) Var skönt att få upp pulsen lite och rensa skallen, satt väl totalt 5min på Monarken. Testade även rörligheten lite, tar mig nu 2/3 av pedalvarvet.. Så en bit kvar innan jag kan börja använda höger ben också, kanske kanske till helgen men då är jag optimistiskt. Går jävligt sakta att få tillbaka rörligheten just nu.. Men jobbar på så släpper det nån gång.

Dryga 2 veckor har gått sen olyckan, nu börjar en rätt viktig del i rehabiliteringen. Det som varit trasigt i musklerna har börjat läka och dragit ihop sig, så nu gäller det att dra ut det. Måste dra isär ärrvävnaden så att den inte läker ihop till en klump och jag blir stel som satan, så blir en del sträckövningar som ser löjliga ut men gör ont som fan. Men måste in i den smärtan för att det ska bli bra, om jag blir bekväm och inte börjar med detta nu utan väntar tills smärtan är borta. Ja då blir det väldigt svårt att få tillbaka rörligheten, för då har ärrvävnaden växt ihop ordentligt och blir svår att dra isär igen. Så lite jobbigt att när jag har mindre smärta ska jag istället skapa mer smärta, men det måste göras för att det ska bli bra. Kan snart sitta ...

Varit en mentalt jobbig helg, att se andra tävla och göra det man själv vill tär lite.. Känns också som jag står still i utvecklingen med benet, händer inte alls så mkt jag vill. Är så mkt jag inte har koll på och är en massa frågetecken, smärtan håller på kvällarna att ta kål på mig också. Sover bara några timmar per natt, så det tar också på humöret. Försöker hela tiden se det positiva och peppa mig själv, men är svårt just nu... Försöker kolla cyklar och utrustning som jag ska cykla på sen, men vet ju inte om nån vill vara med och stötta nästa år än heller. Så kan ju bli precis hur som helst, svårt att planera nått då. När dom negativa tankarna tar över så inbillar jag mig att det nog blir att shoppa hoj på biltema, kommer ju inte direkt ha några r...

Laddade över filen från Långalugnet idag, gick i över 55km/h när jag kraschade... I dom hastigheterna vill man fan inte falla!! Blev lite rädd och arg när jag såg det, när man ligger efter grusvägarna och kör så fort i klungan då krävs det respekt för varandra!! Nu bröt jag bara benet, men kunde fan ha dött :-( Wattkurvan ser bra ut och det kändes riktigt bra, synd att man bara fick vara med i dryga 20min. Ännu mer synd att jag nu måste börja om från början.. Ser att jag verkar lite bitter idag, beror nog på att idag skulle jag kört race i Skellefteå och imorgon Lida loop. Men nu sitter jag som ett paket i soffan istället, men som sagt kunde ha legat i en låda i jorden också. Så kör snabbt och hårt där ute, men använd skallen också :-)

Igår skulle jag halvera dosen morfin jag stoppar i mig, gick bra fram tills middagen ungefär.. Då kom smärtan och även frissan, låg under täcket i soffan resten av kvällen. Fick frågan flera gånger av min sambo om vi var tvungna att åka in på sjukhuset, gissar att jag inte såg pigg ut.. Somnade till flera gånger under kvällen, trotts att barnen sprang omkring mig. Det är inget jag brukar göra, speciellt inte samtidigt som jag har skitont.. Mådde alltså riktigt kasst!! När jag gick och la mig tog jag en morfintablett för att kunna sova, gick väl rätt ok. I morse kändes det som vanligt igen, så fortsätter med halva dosen nu. Hoppas att kvällen blir bättre idag bara, för igår var det inge skoj. Var även och plockade stygnen igår och kontrollerade såren, stygnen åkte och såren såg bra ut. Inga infektioner ä...

Jag har undrar min tid som satsande cyklist alltid haft en plan att följa, ett mål att jobba mot. Detta har gjort det enklare att motivera sig och ta sig genom jobbiga pass, man vet hela tiden vilket syfte allt har. Varit lite svårt att planera nått nu, jag vet ju liksom inte hur lång tid det tar.. Men har börjat få till nått i skallen iallafall, allt handlar ju om rehabilitering nu. Måste få rörligheten tillbaka i benet, sen börja bygga upp styrkan igen. Och tillslut jobba tillbaka kondition mm. Vill tillbaka så fort som möjligt på cykeln, fast just nu har jag ju ingen förutom Habiten. Den försöker jag ju sälja så ska inte cykla på den.. Men till en början kommer det väl handla om monark, bara jag klarar av själva rörelsen. Men sen ska jag försöka cykla lätt så mkt det bara går, längtar efter det! Har satt ett optimistiskt mål...

Igår var en rätt bra dag, mina barn hade skolavslutning. Jag orkade vara med på hela, visst gjorde det ont i slutet men ville vara med. Efteråt var det gofika gånger 2, trevligt värre alltså. Tyvärr är det ju så att jag blir rätt osocial just nu, har svårt att koncentrera mig och hänga med i samtal. Detta pga smärtan mm, så känns inte jättebra. Sen fick jag äta upp min rörliga förmiddag på kvällen, hade då riktigt ont och mådde kasst! Blev även en jobbig natt med väldigt lite sömn, nu på morgonen känns det lite bättre igen. Ska idag halvera mängden morfintabletter, kommer under några dagar nu fasa ur dom. Hoppas det kommer gå bra, att jag slipper få alltför ont och att jag slipper abstinens. Ska även strax åka och kolla upp såren på sjukhuset, även plocka bort stygnen i låret. Så...

Hittat denna Cx som ska komma i höst, känns som en väldigt tävlingsklar cykel! Gillar verkligen att man sätter hjul som duger nått till på en cykel som är gjord för tävlingar, annars är det ett syndrom att man sparar på hjulen.. Resten av specen är också perfekt, en 40t sungelklinga känns optimalt. Kanske skulle jag byta till en oval om jag skulle köra den, men det är ju en smaksak.  Challange tubdäck ska ju också vara bra har jag hört, så bara att packa upp den och gasa.. Kanske får ha den här cykeln som målbild för att orka komma tillbaka till hösten, sen hur bra Cx är för en gubbe med brutet lårben kan man säkert diskutera... Men tiden får avgöra om jag kan eller inte kan köra på en sån här maskin, kan ju hoppas på att få göra det. Kanske kan skrämma nån i gubbklassen p...

Suger verkligen att vara skadad, kan ju inte vara med på nått. I kväll har Lisa-Marie fika och fotboll med klassen, avtackning av fröknar mm inför avslutningen i morgon. Förra fredagen hade Christoffer en liknande grej, och jag kan/orkar inte vara med. Tar mig dit och hälsar men sen måste jag hem, pga av smärta mm.. Känner mig så kass!! Missar sånt som jag tycker är jävligt viktigt med barnen, blir sur, arg och bitter! Så nu vet ni det... Ska nu försöka bli lite gladare innan dom kommer hem, för just nu vill jag slå sönder saker..

Har idag riktigt ont i knäet, beror säkert på svullnaden mm. Vilket irriterar lederna och get smärta, jobbigt med dessa biverkningar av brottet. Tycker det för nog ont med bara brottet, att dessutom då få ett knä som smärtar gör inte saken bättre. Men bara att härda ut och kämpa på.. Är grymt tacksam för det stöd jag får och krya på dig hälsningar, allt sånt hjälper enormt mkt. Får mig att vilja kämpa vidare, och kommer nog behöva allt stöd jag kan få. Fantastiskt med en sån härlig sammanhållning som finns i denna sport, den märker man av sånna här gånger. Är ju lite häftigt att en av mina stora förebilder tar sig tid att bry sig, men just därför han är en sån stor förebild!! Men nu ska jag försöka vara en förebild och visa att man kan kämpa sig tillbaka, s...

Säljer nu min Habit, den kommer ju annars bara bli stående i garaget hela sommaren. Är en L och körd med 2 månader, vid köp kommer jag se till att allt är nyservat så som gaffel mm. Den är i väldigt bra skick, och man kan få med en massa prylar också. Är en fantastiskt rolig cykel och efter stigarna är den svårslagen, den absolut mest allsidiga och roliga cykel jag haft. Hör av er här eller på mail vid intresse, min mail är sambra79@gmail.com.

Jag kommer tjata på om den här skadan ett tag till, för rehab träningen är än så länge inget att skriva om. Bara en massa tänjövningar och sånt trist.. Så skriver av mig lite om känslor kring allt detta, det får ni leva med just nu. Kommer cykliga nyheter också i framtiden :-) Men just nu är mina känslor kring skadan väldigt starka, faktiskt så var den här typen av skada en mardröm som jag hade redan innan. Att bryta ett stort ben i kroppen har varit en skräck för mig, speciellt lårbenet.. Var där jag låg faktiskt livrädd!! Vet ju att kroppspulsådern går genom låret, så var ett tag rädd att dö.. När jag efter ett tag insett att den nog klarat sig blev jag lite lugnare, men skräcken byttes ut mot en oro istället.  För en så pass stor skada får ju konsekvenser, dels kan jag få problem ...

Mkt tankar om framtiden nu för mig, blir väl så när man är i min situation... Jag fyller ju 37 i höst, lekt cyklist i snart 10 år. Finns det mer kvar i mig? Orkar jag starta om efter denna skada?  Vad skulle kunna motivera mig? Är det motiverat att fortsätta? Mkt sånna tankar nu.. Har än inga svar på frågorna, men en sak har jag lovat mig. När jag i höst ska börja om vill jag ha allt klart inför hela 2017! Vill gärna köra för ett lag, där man har lite stöttning. Ska jag som i år göra allt själv så ska det ändå vara klart med allt innan november, vill kunna släppa allt runtomkring redan då. Nästa fråga är om det verkligen är Mtb jag ska satsa på?? Länge velat köra mer cx och har alltid haft en dröm om att köra lvg, kanske är det dags att testa det för att på så sä...

Idag går ett av mina favoritlopp, Tolvtjärnsloppet i långviksmon. En fin bana i ett vackert område, härlig atmosfär brukat det vara också. I år är jag ju inte där, ville åka dit och bara vara där men jag klarar inte av att sitta i en bil än.. Så nu sitter jag hemma och försöker att inte bli bitter, svårt då jag så hemskt gärna ville köra!! Det enda jag vill nu är att få cykla, när det äntligen är snöfritt, torrt och fint i skogen. Ja då är jag utan ben, nästan så jag längtar till hösten då jag förhoppningsvis kan cykla igen.. Jag vill tillbaka så fort det bara går, ska boka tid hos sjukgymnast på tisdag. Vill börja lägga upp en plan, och få mer konkreta mål. Jag har en egen plan med ett mål, men om den är realistisk vet jag inte. Vill väl veta om det är m...

7 dagar sen jag bröt mitt ben nu, varit en vecka jag nog aldrig kommer glömma! Cykelfamiljen har visat sig från sin bästa sida, fantastiska människor som kom och hälsade på mig i Falun. Stöttat mig på nätet och peppat i största allmänhet, känner ett stort stöd där ute. Tack för allt!!  Här hemma har jag ju också ett stort stöd av familj och vänner. Har även varit en tuff vecka, mkt smärta och ett par psykiska sammanbrott. Vissa dagar har det känns som det aldrig kommer gå komma tillbaka, svårt att låta det ta den tid som behövs. Jag drömmer ju om att kunna cykla på motionsnivå till hösten, vet inte om det kommer gå men vill det så gärna. Det som känns svårt nu är att se det man missar, men får försöka peppas av det istället.

Igår var inte en av mina bättre dagar, hade väldigt ont och kände mig helt värdelös. Bara att få ihop vardagen är riktigt jäkla svårt nu, gjorde igår kaffe och skulle njuta av det i soffan.. Men det gick ju inte, kan inte bära en kopp och gå på kryckor samtidigt. Så fick stå och dricka kaffe i köket, gäller att lära sig tänka innan man gör något numera..  Inser mer och mer att detta kommer bli tufft, gäller ju att försöka hålla modet uppe även dom dagar som är tunga. Som vanligt för mig så funkar det bäst om jag har ett mål med allt, så har ett par lopp jag vill hinna köra i höst. Men då jag inte vet hur lång tid det kommer ta så är det svårt att ha det som mål.. Men något att ta sikte på iallafall :-) Sen se till att ha nått att cykla på till hösten ocks...

Var en rätt jävlig operation i lördags, men dom verkar ha gjort ett bra jobb. Är grymt imponerande över hur sjukvården fungerar, vi har det bra här i Sverige! Låg i samma sal som en bunt andra höftpatienter i Falun, drog nog ner medelåldern rätt bra.. Grym personal tog hand om oss hela tiden! Såg ju först framför mig hur jag skulle få gips och sitta i rullstol typ 6v först.. Men dom har alltså dragit i en märgspik, en spik från höften hela vägen ner till knäet. Den är lång... Sen fäst den med skruvar in i höftkulan och två skruvar genom benet längs ner, så förstår att jag har ont.. Men detta gör att benet kommer gå använda mkt snabbare, för redan nu ska det vara helt stabilt. Så är smärtan som sätter stopp, sen att jag inte överanstränger det och förstör det. Sen ska det ju ...

Verkar som jag får åka hem idag, jäkligt skönt känns det!! Dom har hittat balansen i hur mkt smärtlindring jag behöver och svullnaden går sakta men säkert ner, så då kan jag lika gärna sitta hemma som här. Sitter betydligt hellre hemma om jag får välja :-) Har nu under förmiddagen tränat med kryckor och hur jag ska ta mig framåt mm, ska nog bli bra detta. Får även en massa övningar att göra för att rörligheten ska komma tillbaka. Så nu är det hårt jobb som gäller, ska inte fuskas i rehabiliteringen här inte!