Ett steg ut..

Det svåraste med att träna sig själv är att ha ett bredare perspektiv, är så lätt att hamna i sin lilla tunnel... När man tränar andra ser man nästan på en gång vad som görs fel och vad som borde göras istället, men det är svårare när det gäller en själv konstigt nog. Då är det som att inga regler gäller längre, och sunt förnuft bara är dumt..

Blev tidigare i veckan tvungen att ta ett steg ut ur tunneln och titta på mig själv, hade både tisdag och onsdag avbrutit kvällspasset. Benet värkte lite mkt och jag var stum konstant, så tittade då på min träning i tredje person. Insåg rätt snabbt att jag behövde ett litet break, blev därför totalvila både fredag och lördag. Tog lite semester med familjen i Umeå istället :-) det var mkt välbehövligt för både psyket och kroppen!
Så nu känns det som jag är på G igen och redo för att sätta igång med träningen igen, så lite extra vila var vad jag behövde.  Ät viktigt att dra i nödbromsen i tid, för nu behövde jag bara två dagars vila hade jag fortsatt så kanske det blivit betydligt längre vila... Just därför är det viktigt att känna sin kropp och veta vilka signaler man ska lyssna på, detta lär man sig oftast genom att gå över gränsen...

Så nu kör jag vidare och hoppas kroppen svara bra igen, och att jag fortsätter bli starkare. Har ju tokigt mkt kvar till där jag vill vara..