Tecken

Nu börjar tecken dyka upp, på att jag tänjer på mina gränser alltså. Är väldigt trött och sliten, men framför allt märker jag det i hur jag tänker... Blir bitter och ifrågasätter varför jag gör detta, på gårdagens innepass tex.. Såg på ett Youtube klipp av Öijer från mörksuggan, istället för att bli peppad hade det motsatta effekten.. Tyckte det såg stökigt, bökigt och stressigt ut, blev inte alls sugen på långloppen till sommaren.  Typiskt tecken på att jag snart behöver vila:-)
Så för att muntra upp mig blev gårdagens andra pass ute på Scalpelhojen, blev på lite bättre humör då. Drog ur till slalombacken, körde en tröskelintervall upp på ca 10 min. Sen utför i nypistad backe, fick lägga första spåret ner. Var lite mjukt men riktigt skoj att köra ner, är ju inte så farligt att falla i snön heller. Men höll mig på hjulen :-)

Såg igår att inte alla gjort det, en rätt otäck olycka verkar ha drabbat proffsen.  Michael Olsson kraschade på höghöjdslägret dom har, brutit höften talas det om. Kunde gått illa men gick tydligen rätt bra pga att både Emil och Mathias handlat både rätt och snabbt!! Detta med olycksrisken är ngt jag ofta tänker på, vi håller ju på med en extremsport där vi susar fram bland stenarna i lyckrakläder med en frigolitbit på skallen... Så olyckor sker ju tyvärr, dessutom är iallafall jag själv där ute på 99.9% av mina pass. Långt ut i skogen också ibland, så jag försöker att inte ta onödiga risker. Fast kan ju ändå strula ibland, så hoppas på att kunna vara vid medvetande och kunna ringa efter hjälp om det händer mig. För tanken på att ligga hjälplös ute i skogen lockar inte..
Så ta det försiktigt där ute, testa nya svåra saker när ni är i grupp.

Idag är det ett nytt dubbelpass på g, försöker härda ut dom sista dagarnas träning nu.