En olycka...

kommer sällan ensam heter det ju.. Börjar med loppet, kände mig konstigt seg på morgonen men trodde det skulle lossna. När starten gick var jag otroligt feg och sjönk bak ordentligt, uppför Vidablick gick det sakta och var riktigt svårt att ta sig framåt, kände nu även att nått var fel. Fick ont i knäet och benen var som stockar... Det gick långsammare upp än på träningen dagen innan, trotts detta kände jag mig trött. Var nära att kliva av redan här... Sen efter 20 min började jag frysa, trotts 26grader och sol. Frös sen resten av loppet, skakade bitvis av frossan under loppet. Knäet värkte på rätt bra också, men kämpade mig imål. Tempot var dock lågt, för direkt jag försökte ta i lite stumnade hela kroppen. Så blev ett lopp i distanstempo.
Duschade sen snabbt av mig sen iväg hemmåt, mådde som en överkörd grävling. Kom hem vid 20 och hade en konstig känsla i kroppen resten av kvällen, den var nästan bortdomnad..

Nu mår jag bättre som tur är.. Men mitt knä är helt jävla kört!! Så blir ingen cykling på ett tag nu, ska se till att knäet får vila ordentligt. Ska även träffa en läkare i veckan. Har haft problem med det i några veckor, har dock funkat bra att cykla. Men nu gjorde ju även det ont..

Att jag känner mig besviken och less orkar jag inte ens skriva nått om, finns ju bara två lägen just nu.. Att lägga sig ner och dö eller kämpa vidare, så ska väl försöka kämpa på.