Om sanningen ska fram..

Har sen jag kom hem från VM verkligen försökt att hålla huvet högt, och försökt ha en fasad utåt att allt är bra och att det bara är att ta nya tag och all sån där skit... Men ska man vara ärlig så har jag mått skit!! Har haft långtgående planer på att lägga ner all cykling, detta då jag blir så less på att misslyckas. För varje gång man misslyckas växer dessutom rädslan för att göra det igen..  blir ju en ond cirkel ganska fort. Sen ska man ju tänka på allt annat som måste tas hand om också, cyklingen är ju en liten del av livet. Och när den kan göra en så här låg undrar man ju om den är värd tiden man lägger ner..

Men så är det ju den andra sidan av allt, för den glädje och energi som man får av ett fint pass i skogen är ju svårslagen. Den vet jag inte om jag kan hitta nån annanstans, sen skulle jag nog bli rätt jobbig om jag inte fick ut energin nånstans. Så att lägga ner är inte ett alternativ!! Men måste komma på nått sätt att inte bli så låg när det går dåligt, hade varit skönt att ha nån likasinnad här uppe som man kunnde ventilera känslor med. För att gå och älta för sig själv är nog inte bra.. Får hoppas att glädjen kommer tillbaka snart, för annars blir det en väldigt lång vinter!

Kommentarer

Henrik sa…
Kämpa!

Känslan av besvikelse efter besvikelse kan vara ett resultat av för högt ställda mål. Sätt ribban lite lägre nästa gång, "börja om" och jobba dig uppåt igen.
mas sa…
Jag som till ytan har samma liv som du - familj, jobb och ett liv helt enkelt - är storligen imponerad av nivån du ändå klarar av att prestera på. För min del räckte det i år till en 47:e plats på finska mästrrskapen i mtb långlopp. Inget att skriva hem om men jag var nöjd med att ändå bara vara där. Du var ju till VM! Sen att du int presterade som du hoppats är säkert en besvikelse, men ändå: du var till VM. Du gjorde träningen, du gjorde resan. Redan det en stor prestation för någon som är mitt uppe i livet.

Vagcyklist.wordpress.com
Samuel sa…
Tack för erat stöd och pepp! Det värmer.. Tror det är som ni säger att med för höga mål så blir man väldigt ofta besviken, så det handlar väl till viss del att sänka dom något. Man gör ju alltid vad man kan och kanske måste man lära sig njuta mer av det.. Det som svider mest med VM är dock att jag vet att jag var jävligt snabb men inte kunnde visa det.. Men man får väl säga som vanligt: Nästa år då jävlar är det slut på leken;-)

Populära inlägg i den här bloggen

Efter VM..

Typiskt Zwift...

VM på Zwift