1v.

7 dagar sen jag bröt mitt ben nu, varit en vecka jag nog aldrig kommer glömma! Cykelfamiljen har visat sig från sin bästa sida, fantastiska människor som kom och hälsade på mig i Falun. Stöttat mig på nätet och peppat i största allmänhet, känner ett stort stöd där ute. Tack för allt!!  Här hemma har jag ju också ett stort stöd av familj och vänner.

Har även varit en tuff vecka, mkt smärta och ett par psykiska sammanbrott. Vissa dagar har det känns som det aldrig kommer gå komma tillbaka, svårt att låta det ta den tid som behövs. Jag drömmer ju om att kunna cykla på motionsnivå till hösten, vet inte om det kommer gå men vill det så gärna. Det som känns svårt nu är att se det man missar, men får försöka peppas av det istället.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Efter VM..

Typiskt Zwift...

Tack