Comeback planen..

Jag har undrar min tid som satsande cyklist alltid haft en plan att följa, ett mål att jobba mot. Detta har gjort det enklare att motivera sig och ta sig genom jobbiga pass, man vet hela tiden vilket syfte allt har.

Varit lite svårt att planera nått nu, jag vet ju liksom inte hur lång tid det tar.. Men har börjat få till nått i skallen iallafall, allt handlar ju om rehabilitering nu. Måste få rörligheten tillbaka i benet, sen börja bygga upp styrkan igen. Och tillslut jobba tillbaka kondition mm. Vill tillbaka så fort som möjligt på cykeln, fast just nu har jag ju ingen förutom Habiten. Den försöker jag ju sälja så ska inte cykla på den.. Men till en början kommer det väl handla om monark, bara jag klarar av själva rörelsen. Men sen ska jag försöka cykla lätt så mkt det bara går, längtar efter det!
Har satt ett optimistiskt mål med att kunna cykla Ragunda 100 den 27/8, kommer inte gå fort då men vill göra ett försök att ta mig genom iallafall. Men gissar att jag rätt snabbt kommer se om det är möjligt dom kommande veckorna, just nu är det ett drömmål..
Ett annat mål jag satt är att jag redan innan hösten ska ha allt klart inför 2017, alltså med ev sponsorer, vilka cyklar och allt annat. Detta för att kunna fokusera på att komma tillbaka i form. Denna blogg kommer bli en plattform där jag skriver av mig om upp och nedgångar under vägen, tror det kommer finnas ett behov av det.
Om ni eller nån ni känner vill vara med och stötta mig påvägen tillbaka mot formen, ja då är det bara att höra av er :-)

Nu kör jag på mot bättring, ska ut i garaget och försöka trampa ett 3/4 dels varv på Monarken nu..

Kommentarer

_Nik_ sa…
Har du framfört dina tankar om att, även bara på motionsnivå kanske redan i slutet på Augusti cykla en tävling? alltså till de inom vårdapparaten som du haft med att göra med än. Anser de det vara realistiskt? eller kanske rent så att de tycker det är bra att fort röra på sig, att läkeprocessen rent påskyndas?

Jag cyklar ju inte utan springer och jag kan ju berätta att när jag opererade mig för 2 år sedan, iofs en mycket mindre allvarlig sak, dubbelsidigt ljumskbråck, så fick jag under inga omständigheter jobba, det var inte diskuterbart med kirurgerna men springa var inga problem, det fick jag göra direkt om jag ville, det var bara hur ont jag upplevde det som kunde sätta begränsningar, läkeprocessen kunde inte försämras.

/Nik
Samuel sa…
Ja är väl ungefär samma sak här, ska röra mig så mkt det går. Smärtan sätter stopp! Vilket just nu innebär promenad med kryckor några hundra meter..
Men ska i teorin kunna belasta benet fullt ut då spiken håller allt på plats.

Populära inlägg i den här bloggen

Efter VM..

Typiskt Zwift...

Tack