Mardrömmen som blev sann..

Jag kommer tjata på om den här skadan ett tag till, för rehab träningen är än så länge inget att skriva om. Bara en massa tänjövningar och sånt trist..

Så skriver av mig lite om känslor kring allt detta, det får ni leva med just nu. Kommer cykliga nyheter också i framtiden :-)
Men just nu är mina känslor kring skadan väldigt starka, faktiskt så var den här typen av skada en mardröm som jag hade redan innan. Att bryta ett stort ben i kroppen har varit en skräck för mig, speciellt lårbenet.. Var där jag låg faktiskt livrädd!! Vet ju att kroppspulsådern går genom låret, så var ett tag rädd att dö.. När jag efter ett tag insett att den nog klarat sig blev jag lite lugnare, men skräcken byttes ut mot en oro istället.  För en så pass stor skada får ju konsekvenser, dels kan jag få problem för resten av livet. Men just nu lever jag också med en familj, och för dom är jag just nu bara en belastning. Kan fan inte bidra med något för dom, utan dom får ta hand om mig. Jag kan heller inte jobba och dra in pengar, visst får man pengar från försäkringskassan och så. Men det är ju inte i närheten av vad jag annars tjänar, så får hoppas vi har råd att ha semester med barnen sen. Sånt här gnager på mig just nu... Visst vet jag om att sporten kan innebära sånna här skador, men är ju inget man räknar med och är ju faktiskt rätt ovanligt.

Känner mig rätt egoistisk när jag nu pratar om hur jag ska komma tillbaka till cyklingen, har jag rätten att göra det?? Är ju familjen som dra lasset om jag skadar mig igen... Men jag är nog egoistisk, för jag ska och vill tillbaka. Cyklingen är en sån stor del av mig!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Efter VM..

Bild
VM på Zwift gick inte riktigt som jag hoppades, ville gärna ta mig till lopp 2 och få slåss omlite bättre placeringar. Men gjorde ett misstag i slutet och låg för långt bak in i sista backen, och farten höjdes tidigare iför spurten än vad jga trodde. Så när jag började höja farten för att klomma genom klungan med fart, blev det istället bara en kamp för att ta mig framåt alls. Gjorde i närheten av mina bästa 30sek wattmässigt men det räcker inte när man tajmat allt fel, så slutade 39a på mitt 3e E-VM. Inte helt värdelöst men hade hoppats på lite mer, men med så små marginaler får man ändå försöka vara nöjd. Innesäsongen är nu över och den har varit spännande, fått köra med Movistar i Zwift Grand Prix och med ett härligt gäng från SZ i WTRL. Nu tar jag en vecka ledigt från träningen för att ladda om och få tillbaka lite energi, Sen börjar vi ladda om mot utesäsongen 2023.. Kommer där bli en lång säsong som förhoppningsvis avslutas 1/10 med ett VM i Gravel, det långsiktga målet där är a
Läs mer

Typiskt Zwift...

Bild
Egentligen kanske inte Zwift denna gång men så här är det alltid med race på Zwift... Vi som ska tävla får alltid reda på allt så sent som möjligt känns det som, senaste exemplet är den nya Nordiska Serien som ska köras med start nästa V. Ja just det jag menar att vi får reda på all info en vecka innan det drar igång, precis som att vi alltid ska vara redo att tävla.. Har ju gjort detta ett tag och så här är det alltid på Zwift, hade hoppats att det skulle bli bättre nån gång... Vet inte än hur jag ska göra med den serien, missar åtminstone första racet den 24/2 då jag håller en digital föreläsning för Sherides då. Den är öppen för alla så bara in och anmäl er om ni vill ha lite tips😊 Hade igår en vilodag där det bara var promenader med hunden på schemat, riktigt jäkla sliten på kvällen kände jag mig. Är nästan som att i slutet på en vilodag kommer all trötthet ikapp och man tar helt slut, så blir skönt att träna lite idag då. Man hinner tänka rätt mkt under promenaderna och jag velar
Läs mer

Tack

Bild
Igår hade jag en lite sämre dag, men satt på kvällen och gick igenom kommentarer mm på mina sociala medier efter olyckan. Otroligt många som varit inne och peppat, stöttat och tröstat mig. Känner att jag inte tackat nog nog för det, för det har varit otroligt värdefullt. Hade faktiskt missat några kommentarer och glömt några, jag var ju rätt hög ibland där i början... Så ni ska alla ha ett otroligt stort tack, det betyder mer än ni tror!! Ni som hälsat på mig på sjukhusen, och snackat bort lite tid ska ju också ha tack! Min familj och nära och kära som hjälper mig nu ska också ha ett jättetack! Sen vill jag ge all sjukvårdspersonal på Långalugnet, falulassaret och Lycksele lasarett ett stort tack. Tillsist även ett stort tack till Anders Höjer och Lasse Casserstedt, som stannade och avbröt sina lopp för att hjälpa mig!!
Läs mer