Mental läkning..

Jag trodde väl att den mentala biten av den här lärprocessen skulle bli rätt enkel, för jag vill ju bli hel och komma tillbaka så då borde det ju gå lätt... Men det var fel, för är minst lika jobbigt mentalt som fysiskt att läka. För trotts att jag vill tillbaka till toppform så är det tungt, vissa dagar vill jag ge upp. Växlar även väldigt mkt under dagarna, mkt hänger väl ihop med hur smärtläget är. Så hoppas att när smärtan försvinner så ska jag bli mer stabil psykiskt, men smärtan vill inte ge med sig än. Trodde i början att smärtan skulle ge sig efter nån vecka, men den är riktigt tjurig och vägrar försvinna.

Idag ska jag till sjukgymnasten, får se om jag gjort några framsteg. Mkt annat som också skulle behöva göras, men allt tar sån tid för mig nu.. Är inte heller direkt uthållig..  Hoppas verkligen jag kan ta ett stort steg framåt denna vecka, för känns som jag står och stampar just nu.

Kommentarer

Anonym sa…
Förstår att du går upp o ner i humör så här i början på rehab träningen, har själv ett par rehab perioder sista 1,5 åren, är för närvarande inne i slutet på den andra. Har inte lika allvarlig skada/skador som du och mina inträffade precis runt årsskiftet, det var lite segt att börja på med en ny rehab på ny skada precis när första skadan stort sett var färdig rehab.

Smärta är aldrig roligt men när man känner och ser att man gör framsteg så tar man smärtan på ett helt annat sätt. Hoppas du får sova för sömnbrist sätter sig mentalt och man får en lägre smärttröskel också som jag upplevt det.

Med din vilja och målmedvetenhet kommer du att skapa bästa förutsättningarna för ett försatt aktivt liv bara du ger det tid.

Vi ses i Ragunda på din föreläsning.

/Miller
Samuel sa…
Jadu rehab är aldrig roligt, oavsett hur allvarlig skadan är. Hoppas du håller dig hel nu :-)
Ja allt spelar in i måendet, så blir lättare när man slipper smärtan och får börja träna lite lätt. Man har ju blivit en träningsknarkare :-)
Ses I Ragunda!

Populära inlägg i den här bloggen

Efter VM..

Typiskt Zwift...

Tack